Min bröstförminskningsblogg

Idag var det dags för tremånaders återbesöket! Jag blev inkallad till sköterskan, som var den sköterskan jag var hos vid min första konsultation, vid det allra första besöket på Akademikliniken!

Först så pratade vi lite, hon frågade hur det hade gått och hur det kändes och så. Hon frågade om jag kunde röra mig utan några problem, böja armarna på alla håll och så, och det kan jag.

Sen var det dags att ta en titt, jag hade inte bytat tejpen på 1½ vecka, så det var inte så svårt att dra av den. Däremot så verkar jag tyvärr inte tåla tejpen... Hon sa att en del hud följde med, och det har jag ju märkt innan men inte direkt tänkt på. Hon sa att det finns tre alternativ när man inte tål Micropore tejpen. 1, Smörja med någon silikonsalva (jag är inte så insatt än, så jag vet inget om den). 2, Tejpa med silikonplåster, som man klipper i bitar (jag köpte på apoteket och det är snordyrt. 5 bitar på 5*7,5 cm kostar 244 spänn, det räckte för en omgång men blev inget vidare bra.......). 3, Lufta ärren i två dagar, sen ha Microporetejp till det är dags att byta, lufta två dagar och sen på med ny, och hålla på så. Jag ska prova silikonplåstret och se om det är något för mig, och läsa om den där salvan. Just nu har jag ingen tejp på och det känns inte bra. Det är säkert ingen fara, men det KÄNNS inte bra, inbillar mig att ärren kommer spricka eller bli fula. Hundra procent inbillning, men det känns säkrast att tejpa, så slipper jag gå runt och oroa mig.

Jag får inte bada i allmänna bassänger, eftersom bakterier kan komma in, även med tejp på, och då kan det bli infekterat där huden har skavts av.

Hur som helst, hon tyckte mina ärr var jättefina, ganska röda undertill men inte upptill, men det är som det ska vara, så inget konstigt med det.

 

Sist med inte minst så fick jag se före-bilder.... Den första bilden var tagen på min andra konsultation, vid första mötet med kirurgen. Den andra bilden var tagen på morgonen innan operation, men innan han ritade på mig. Och den tredje var tagen på morgonen innan operationen, när han hade ritat på mig. Alltså....herregud vilka långa bomber! Det var vidrigt att se dem. Tänk att jag levde med de brösten i flera år!? Vilken skillnad alltså. Man glömmer så himla fort hur de såg ut, det var kul att se, men oj vad gräsliga de var! Något intressant var att mina bröst såg mycket mindre ut på andra och tredje bilden än på första. Kirurgen ändrade ju också från 900 ml och 950 ml till 800 ml per bröst på operationsdagen. Jag hade gått ner bara ett kilo under den tiden, men ändå syntes det så tydligt.

Kirurgen hade tyvärr inte skrivit in i min journal hur mycket han tog bort, vilket är väldigt synd. Men sköterskan gissade på ungefär 300 gram per bröst, och väldigt mycket hud.

 

 

Jag frågade om det var vanligt att bröstvårtorna "gömmer" sig mer efter en sån här operation. Mina har en tendens nuförtiden att åka inåt, istället för att vara ute. Hon sa att det var inget konstigt, det är fortfarande svullet i brösten, därför är de oftare inne, men det kommer bli bättre. Och jag har själv märkt bara den senaste veckan att de har börjat "komma fram" mer, så det är bra!