Min bröstförminskningsblogg

Nu har det gått precis 8 månder och en vecka sen jag opererades, jag har nästan helt vant mig vid brösten och ibland känns det som att de alltid har varit i denna storleken och alltid sett ut såhär. Det är konstigt hur man funkar, hur fort man glömmer och vänjer sig. Ni vet ju redan att jag till och från varit väldigt ledsen och tyckt att de varit för stora fortfarande. Jag tycker fortfarande att i alla fall en kupa mindre inte hade skadat, men jag börjar bli mer och mer nöjd igen. Ibland står jag framför spegeln och ler som en tok, jag är så himla glad och de är så himla fina. Visst, vissa dagar är de faktiskt inte särskilt fina alls, men oftast. De är inte "klara" ännu heller, så jag tror att om några månader kommer de vara fina hela tiden.

Jag vill också passa på att klargöra att jag aldrig ångrat min operation eller varit otacksam på något vis, jag har bara känt mig ledsen för att de fortfarande var stora, eftersom jag opererades för att de skulle bli små. Men jag tror det är fullt normalt att ha såna berg- och dalbanekänslor efter en så stor operation, det är ju inte bara kroppen som påverkas, utan även psyket, i allra högsta grad.

Och på tal om att psyket påverkas, jag har aldrig mått så bra i min kropp som jag har gjort sen efter operationen, nu känner jag mig hemma i mig själv. I 9 år led jag av djupa depressioner, daglig ångest, social fobi och panikångest. Mycket av det berodde på saker jag varit med om, och min kropp var i obalans på grund av att min sköldkörtel slutade producera sina hormoner. Men jag tror också att väldigt mycket låg just i mina bröst. Att alltid skämmas, försöka gömma, se missformad ut, allt vad det innebär med stora bröst som man inte har valt själv.

 

I oktober skrev jag ett inlägg om att sova på magen, då var det inte bekvämt för fem öre, men jag var så glad att det gick. Den senaste veckan har jag bara velat sova på mage, och det har jag gjort, och det har varit sååå skönt, äntligen! Jag blir fortfarande lika förvånad när jag vaknar och ligger på mage.

 

 

Jag vill också att ni ska veta att även om jag inte skriver så ofta längre så går jag in här med jämna mellanrum, så har ni frågor så fråga på! :-)

Och anledningen till att jag inte skriver så ofta är att det inte finns så mycket att skriva om, just nu händer det inte så mycket.

Jag undrar vad hade du för volym innan och vad har du för volym nu?

 

 

Svar:
Jag har faktiskt ingen aning om vad jag har nu, kirurgen skrev inte i min journal hur mycket han hade tagit bort, men sköterskan gissade på ca 300, så då borde jag ha ungefär 500 kvar, och det kan nog stämma ganska bra, tror jag.
På min första konsultation hade jag 950 ml på ena bröstet och 900 på det andra, men på operationsdagen sa kirurgen att han trodde det var snarare 800 ml på båda. Det konstiga är att jag inte hade gått ner i vikt alls mellan de gångerna, men på bilderna som togs på konsultationen och sen operationsdagen så syns faktiskt en stor skillnad, de var mindre på operationsdagen.

hur gick du till väga för att få de betalt av landstinget? jag har själv 70 F nu och vill ha mkt mindre, men tror inte jag kommer få de betalt.

 

 

Jag ringde till min vårdcentral och sa helt enkelt att jag ville ha en remiss för att kolla upp möjligheterna till en bröstförminskning! Då fick jag komma till en doktor på vårdcentralen, han skrev en remiss till Akademikliniken i Malmö, som Region Skåne har vårdavtal med. Sen blev jag kallad till Akademikliniken där jag fick träffa en sköterska som pratade lite, tog alla mått, skrev in allt i datorn och vips kom det fram att jag var godkänd! Hon gick igenom operationen och eventuella komplikationer, och sen bokade hon en tid med kirurgen. Jag träffade honom en gång och några veckor senare var det dags för operation!

Mer finns att läsa i min kategori Konsultationer (klicka så öppnas den i ett nytt fönster).

De senaste veckorna har det hänt något inuti brösten, jag tror det är svullnad som försvunnit! Innan så var brösten ganska hårda, de gick liksom inte att flytta en centimeter, och tryckte man på dem så var det bara...hårt. Men så plötsligt började de kännas mer och mer "köttiga" och mjuka. Trevligt!

 

Idag har jag rotat fram kläder som jag la undan efter operationen, när jag bara kunde ha vissa typer av tröjor på grund av bhkanter. Hur som helst så är det en hel del som passar nu, och jag undrar lite hur jag tänkte när jag köpte allt? De satt ju inte bra för fem öre. Men å andra sidan, VAD satt bra när brösten var stora? Typ ingenting.

Provade mina gamla bhar också, och det var kul, jösses vilken skillnad! Tänk att för bara 7½ månad sen så kunde jag nästan gråta när jag skulle ta på mig de där bharna, idag skrattade jag gott!

 

Jag hade ALLTID ett linne under, oavsett vad jag hade på mig, för att de skulle hållas på plats, och för att annars så syntes för mycket...