Min bröstförminskningsblogg

Så var det allra sista återbesöket på Akademikliniken i Malmö gjort!

Jag skulle vara där 08:30, efter 50 minuters väntan gick min mamma ner i receptionen och frågade vad som hände, och då hade de visst skrivit fel till mig, jag skulle vara där 09:30, haha...

Jag fick träffa kirurgen igen, för första gången sen operationen, och jag upplevde honom faktiskt som mycket lugnare och trevligare denna gången, det kändes som han hade mer tid idag. Vi gick igenom lite vad som hade hänt och hur läkningen hade gått, och sen var det dags att kolla på resultatet. Jag tror nästan att han var mer nöjd än jag, haha. Han blev alldeles till sig och tyckte att resultatet inte hade kunnat bli bättre, och jag är beredd att hålla med!

Knutan som jag känner i ena bröstet frågade jag om, han kände och konstaterade att det är stygn som samlats, och att det är möjligt att de kommer ut en dag. Han sa även att brösten med stor sannolikhet kommer få en ännu mer droppformad form. Så trots att det gått ett år och två månader, så kan de fortfarande ändras ännu mer.

 

~ Sen tog han fram mätskålarna för att kolla volymen idag. På första konsultationen mätte sköterskan brösten till 900 och 950 ml, på operationsdagen mätte kirurgen de till 800 ml (och det där är jättekonstigt, för på bilderna från första gången jag träffade kirurgen och från operationsdagen är både brösten och min kropp mycket mindre på operationsdagen, men jag hade inte gått ner ett gram där emellan, tvärtom varit på semester och ätit mer än vanligt), nu mätte han brösten till.......*trumvirvel*......400 och ca 425 ml!!! han har alltså tagit bort halva brösten!

Han sa att inuti fanns det mer fett än körtlar, och därför har det inte hänt så jättemycket på vikten av dem.

 

~ Sen mätte han, på alla håll och kanter! Halsgrop till bröstvårta var innan operationen 27 cm på varje sida, idag var det ca 20-21 cm. Det roligaste var när han skulle mäta undersidan, alltså hänget underifrån, han satte dit måttgrejen, log och kollade på mig och sa "Noll!".

 

Allt skrevs in i datorn och jag fick titta på fotona som togs på första konsultationen med honom och de som togs på operationsdagen. Trots att jag sett de bilderna innan, och flera som jag har själv, så blev jag lika förfärad som varje gång. Man glömmer så himla fort. Tänk att jag gick runt sådär så länge.

Sen tog han nya bilder, från alla håll och kanter. Man ser tydligt att min hållning faktiskt har blivit bättre. På de första bilderna står jag som en trött säck potatis, på de nya är jag mer rakryggad, och då försökte jag ändå sträcka på mig även på de första fotona. Så trots att jag fortfarande har dålig hållning, så har den blivit mycket bättre, och det var ju trevligt att se!

 

Besöket avslutades med att jag fick fylla i lite papper. Ett papper var om ifall jag godkänner att bilderna används, jag skrev i ja. Självklart går det bra för mig, jag kommer ju vara anonym. Han sa det också, Ulf, lite på skämt att de kommer ju inte skriva ut "Hej jag heter blablabla och jag har oeprerat brösten, mitt telefonnummer är...". Kan bilderna användas för att hjälpa någon så gärna för mig. Sen om de någonsin faktiskt kommer användas, det vet jag ju inte. Det var också en fråga om ifall jag var ok med att pressen kontaktade mig, och visst, det går bra det med, om det skulle vara så.

Det andra formuläret var ett om hur nöjd jag var. Där var frågor om vilka besvär jag hade innan operationen, om de hade förbättrats, hur nöjd jag var med utseendet av brösten nu efter operationen, lite sånt. Huggen i vänster bröst glömde jag såklart att fråga om, men kom på det när frågan om ifall jag haft några andra besvär efter operationen kom i formuläret, så då skrev jag ner det där. Jag tror själv att det är nerver som letar efter varandra. Och jag antar att de läser igenom formulären, så skulle det vara något galet så hör de säkert av sig.

 

Nu finns det väl inte så mycket mer att säga. Är jag glad att jag gjorde operationen? Ja. Skulle jag göra om den om det behövs? Helt klart. Jag har aldrig ångrat mig och det var helt rätt beslut atåt göra det.

 

 

Idag var det dags för tremånaders återbesöket! Jag blev inkallad till sköterskan, som var den sköterskan jag var hos vid min första konsultation, vid det allra första besöket på Akademikliniken!

Först så pratade vi lite, hon frågade hur det hade gått och hur det kändes och så. Hon frågade om jag kunde röra mig utan några problem, böja armarna på alla håll och så, och det kan jag.

Sen var det dags att ta en titt, jag hade inte bytat tejpen på 1½ vecka, så det var inte så svårt att dra av den. Däremot så verkar jag tyvärr inte tåla tejpen... Hon sa att en del hud följde med, och det har jag ju märkt innan men inte direkt tänkt på. Hon sa att det finns tre alternativ när man inte tål Micropore tejpen. 1, Smörja med någon silikonsalva (jag är inte så insatt än, så jag vet inget om den). 2, Tejpa med silikonplåster, som man klipper i bitar (jag köpte på apoteket och det är snordyrt. 5 bitar på 5*7,5 cm kostar 244 spänn, det räckte för en omgång men blev inget vidare bra.......). 3, Lufta ärren i två dagar, sen ha Microporetejp till det är dags att byta, lufta två dagar och sen på med ny, och hålla på så. Jag ska prova silikonplåstret och se om det är något för mig, och läsa om den där salvan. Just nu har jag ingen tejp på och det känns inte bra. Det är säkert ingen fara, men det KÄNNS inte bra, inbillar mig att ärren kommer spricka eller bli fula. Hundra procent inbillning, men det känns säkrast att tejpa, så slipper jag gå runt och oroa mig.

Jag får inte bada i allmänna bassänger, eftersom bakterier kan komma in, även med tejp på, och då kan det bli infekterat där huden har skavts av.

Hur som helst, hon tyckte mina ärr var jättefina, ganska röda undertill men inte upptill, men det är som det ska vara, så inget konstigt med det.

 

Sist med inte minst så fick jag se före-bilder.... Den första bilden var tagen på min andra konsultation, vid första mötet med kirurgen. Den andra bilden var tagen på morgonen innan operation, men innan han ritade på mig. Och den tredje var tagen på morgonen innan operationen, när han hade ritat på mig. Alltså....herregud vilka långa bomber! Det var vidrigt att se dem. Tänk att jag levde med de brösten i flera år!? Vilken skillnad alltså. Man glömmer så himla fort hur de såg ut, det var kul att se, men oj vad gräsliga de var! Något intressant var att mina bröst såg mycket mindre ut på andra och tredje bilden än på första. Kirurgen ändrade ju också från 900 ml och 950 ml till 800 ml per bröst på operationsdagen. Jag hade gått ner bara ett kilo under den tiden, men ändå syntes det så tydligt.

Kirurgen hade tyvärr inte skrivit in i min journal hur mycket han tog bort, vilket är väldigt synd. Men sköterskan gissade på ungefär 300 gram per bröst, och väldigt mycket hud.

 

 

Jag frågade om det var vanligt att bröstvårtorna "gömmer" sig mer efter en sån här operation. Mina har en tendens nuförtiden att åka inåt, istället för att vara ute. Hon sa att det var inget konstigt, det är fortfarande svullet i brösten, därför är de oftare inne, men det kommer bli bättre. Och jag har själv märkt bara den senaste veckan att de har börjat "komma fram" mer, så det är bra!

Idag var jag på mitt andra återbesök, och det gick hur bra som helst!!

 

Jag fick klä av mig på överkroppen och lägga mig på britsen, och så drog sköterskan av all tejp. Alla stygnen är gjorda inifrån, och kroppen kommer själv att göra av med dem, men där är alltid några bitar som sticker ut ur huden som man får klippa av, så det var vad hon gjorde idag. Det gjorde lite ont när hon drog, men det gick fort, där var kanske 2-3 stycken på varje bröst. När alla var klippta så kände och tryckte hon längsmed ärren för att se så där inte var fler knutar, de är helt genomskinliga och svåra och se, och det gjorde faktiskt ganska ont. Det liksom ilade i ärren. Sen var det på med nytt tejp och så var jag klar.

Ärren såg superfina ut, och det har läkt riktigt bra! Sköterskan sa att många får sår i "kryssen", men det hade inte jag! Jag sa att jag varit orolig för ärren eftersom jag brukar läka skitdåligt, hon blev förvånad eftersom det läkt så bra. Någon vecka till och sen är det helt stängt! Jag försökte titta ner, och fick se i en spegel också, och jag är så nöjd, det ser jättefint ut!

Fick veta att när det är helt läkt så kan jag sola, men då måste jag smörja in ärren i solskyddsfaktor 50 för att de inte ska bli fula. Som jag förstod det så kan jag ha tejp över, istället för att smörja in med solskydd, men då kan tejpen sticka ut under bikinin och det är kanske inte så snyggt.

Jag sa att jag normalt duschar i en blandning av socker, honung och rapsolja, sköterskan kollade lite konstigt på mig, haha, jag frågade om jag kunde använda det igen nu, istället för Lactasyd tvålen. Min hud har blivit jättejättetorr, jag är helt vit av hudflagor över hela kroppen. Hon sa att det gick bra!

Frågade också hur länge det fortfarande finns risk för infektioner, och hon sa att eftersom jag inte fått det hittills så är det inte troligt, speciellt inte när allt såg så fint ut, men risken finns så länge det är sår, så någon vecka till, sen kan jag pusta ut.

Dessutom behöver jag inte ligga bara på ryggen längre!!

 

Har köpt en till amningsbh idag, D-kupa igen! Kan vara bra att ha lite fler att byta mellan eftersom jag ska ha en på dygnet runt i 6 veckor, alltså fyra veckor till.

Idag var jag på mitt första återbesök på Akademikliniken! Sköterskan tog av all tejp och sa att allt såg jättefint ut, det var torrt och fint alltihop. Hon satte på nytt tejp och gav mig lite information. Jag blev lite förvånad över hur små vårtgårdarna är, men det är väl bara för att jag är van vid flaskbottenstorlekar.
Smärtan har gått över, nu bara värker och drar det lite i snitten. Däremot har jag fått ont inne i bröstkorgen och svårt att andas, men det ska också vara normalt.
Jag är sydd inifrån, så där är inga stygn utanpå, bara några stycken, och de ska tas nästa vecka. Känns onödigt att åka 10 mil för att ta bort några stygn, men det är ändå skönt att få allt kollat så jag kan vara lugn med att allt ser bra ut.

Imorse provade jag en tröja som suttit ganska hårt innan, nu var den stor som ett tält. En annan tröja, som suttit åt över brösten och sen varit lite för kort, sitter helt perfekt nu!