Min bröstförminskningsblogg

Bröstförminskning med hjälp av Landstinget, Akademikliniken Malmö 20 juni 2012

Sista återbesöket

Publicerad 2013-08-30 16:37:51 i Återbesök

Så var det allra sista återbesöket på Akademikliniken i Malmö gjort!
Jag skulle vara där 08:30, efter 50 minuters väntan gick min mamma ner i receptionen och frågade vad som hände, och då hade de visst skrivit fel till mig, jag skulle vara där 09:30, haha...
Jag fick träffa kirurgen igen, för första gången sen operationen, och jag upplevde honom faktiskt som mycket lugnare och trevligare denna gången, det kändes som han hade mer tid idag. Vi gick igenom lite vad som hade hänt och hur läkningen hade gått, och sen var det dags att kolla på resultatet. Jag tror nästan att han var mer nöjd än jag, haha. Han blev alldeles till sig och tyckte att resultatet inte hade kunnat bli bättre, och jag är beredd att hålla med!
Knutan som jag känner i ena bröstet frågade jag om, han kände och konstaterade att det är stygn som samlats, och att det är möjligt att de kommer ut en dag. Han sa även att brösten med stor sannolikhet kommer få en ännu mer droppformad form. Så trots att det gått ett år och två månader, så kan de fortfarande ändras ännu mer.
 
~ Sen tog han fram mätskålarna för att kolla volymen idag. På första konsultationen mätte sköterskan brösten till 900 och 950 ml, på operationsdagen mätte kirurgen de till 800 ml (och det där är jättekonstigt, för på bilderna från första gången jag träffade kirurgen och från operationsdagen är både brösten och min kropp mycket mindre på operationsdagen, men jag hade inte gått ner ett gram där emellan, tvärtom varit på semester och ätit mer än vanligt), nu mätte han brösten till.......*trumvirvel*......400 och ca 425 ml!!! han har alltså tagit bort halva brösten!
Han sa att inuti fanns det mer fett än körtlar, och därför har det inte hänt så jättemycket på vikten av dem.
 
~ Sen mätte han, på alla håll och kanter! Halsgrop till bröstvårta var innan operationen 27 cm på varje sida, idag var det ca 20-21 cm. Det roligaste var när han skulle mäta undersidan, alltså hänget underifrån, han satte dit måttgrejen, log och kollade på mig och sa "Noll!".
 
Allt skrevs in i datorn och jag fick titta på fotona som togs på första konsultationen med honom och de som togs på operationsdagen. Trots att jag sett de bilderna innan, och flera som jag har själv, så blev jag lika förfärad som varje gång. Man glömmer så himla fort. Tänk att jag gick runt sådär så länge.
Sen tog han nya bilder, från alla håll och kanter. Man ser tydligt att min hållning faktiskt har blivit bättre. På de första bilderna står jag som en trött säck potatis, på de nya är jag mer rakryggad, och då försökte jag ändå sträcka på mig även på de första fotona. Så trots att jag fortfarande har dålig hållning, så har den blivit mycket bättre, och det var ju trevligt att se!
 
Besöket avslutades med att jag fick fylla i lite papper. Ett papper var om ifall jag godkänner att bilderna används, jag skrev i ja. Självklart går det bra för mig, jag kommer ju vara anonym. Han sa det också, Ulf, lite på skämt att de kommer ju inte skriva ut "Hej jag heter blablabla och jag har oeprerat brösten, mitt telefonnummer är...". Kan bilderna användas för att hjälpa någon så gärna för mig. Sen om de någonsin faktiskt kommer användas, det vet jag ju inte. Det var också en fråga om ifall jag var ok med att pressen kontaktade mig, och visst, det går bra det med, om det skulle vara så.
Det andra formuläret var ett om hur nöjd jag var. Där var frågor om vilka besvär jag hade innan operationen, om de hade förbättrats, hur nöjd jag var med utseendet av brösten nu efter operationen, lite sånt. Huggen i vänster bröst glömde jag såklart att fråga om, men kom på det när frågan om ifall jag haft några andra besvär efter operationen kom i formuläret, så då skrev jag ner det där. Jag tror själv att det är nerver som letar efter varandra. Och jag antar att de läser igenom formulären, så skulle det vara något galet så hör de säkert av sig.
 
Nu finns det väl inte så mycket mer att säga. Är jag glad att jag gjorde operationen? Ja. Skulle jag göra om den om det behövs? Helt klart. Jag har aldrig ångrat mig och det var helt rätt beslut atåt göra det.
 
 
 
Kommentarer (13)

Fynd

Publicerad 2013-08-15 19:14:42 i Efter

Har äntligen fått kallelse till slutkontrollen på Akademikliniken! Den 30 augusti ska jag träffa kirurgen sista gången, sen är min resa slut på riktigt. Det är helt galet hur fort tiden har gått, det är över ett år sen jag opererades, sen jag blev av med tyngden. Jag minns knappt hur det kändes eller hur de såg ut. Ibland tittar jag på bilderna jag tog strax innan operationen, och jag blir lika förvånad varje gång. Var de verkligen så stora!? Såg de verkligen ut sådär!? Man glömmer fort...

Idag köpte jag två bhar på rean på KappAhl. 50 kronor stycket. För 1½ år sen tyckte jag en bh för 300 kronor plus frakt från England var en riktigt fynd, billigare kunde det inte bli liksom.

Jag är så glad att jag gjorde detta. Jag har fortfarande en del problem som jag ska kolla med kirurgen om det är normalt, bland annat fruktansvärda hugg ibland i vänster bröst. Ibland sticks det där inne och ibland känns det precis som jag antar att det känns att bli huggen med en kniv, inuti bröstet. På höger bröst vid vårtgården finns en liten, liten knuta, den fanns inte innan operationen men har funnits sen dess. Kanske har kirurgen någon aning om vad det kan vara, jag är inte orolig men det är klart man undrar vad det är.

Allt blir så mycket lättare med mindre bröst. Alla bör känna igenom sina bröst en gång i månaden, för att märka om något har ändrats, men med de melonerna jag hade innan skulle det ju ta en timme att gå igenom dem, därför gjorde jag det i princip aldrig, det var så himla mycket att klämma och känna igenom. Nu går det fort, och det är verkligen något alla borde göra till en vana!
Kommentarer (2)

ETT ÅR!!!

Publicerad 2013-06-20 08:30:00 i Efter

Idag är det ETT ÅR sen jag opererades!! Herre jösses vad fort tiden går!
Just nu för exekt ett år sen låg jag på operationsbordet och kirurgen hade nyligen börjat...
 
Jag har inte en enda gång ångrat mitt beslut att förminska brösten, jag såg fram emot det sen jag väl hade bestämt mig, även om jag blev lite nojig och orolig ett par gånger. Jag är evigt tacksam att jag fick operationen av landstinget och blev av med alla mina besvär. Jag är överlycklig att jag gick igenom det, det har definitivt förändrat mitt liv till det bättre.
Jag är mer nöjd än vad jag hade kunnat föreställa mig. De hade helt klart kunnat vara lite mindre, och det är konstigt att jag tycker det eftersom jag innan operationen var så rädd att de skulle bli för små, antagligen för att jag var så van vid stora att det skulle kännas konstigt och kanske lite rädd att jag skulle känna mig amputerad. Hur som helst så är jag ändå grymt nöjd, värken är borta, jag kan röra mig på ett helt annat sätt. Jag kan göra precis vad jag vill med min kropp nu, jag kan springa och hoppa utan smärta. Ärren är jättefina och har bleknat så mycket att de knappt syns. Jag kan köpa en vanlig bh i en vanlig affär, jag behöver inte längre beställa över internet från England. Jag kan använda i princip vilken bikini jag vill och vilka kläder som helst. Jag ser inte vulgär ut i urringat och jag måste inte köpa minst storlek 42 för att de ens ska få plats. Jag skäms inte längre för att visa mig ute och jag behöver inte flera lager kläder för att dölja något.
 
Höger bröstvårta drar sig gärna inåt och där är en liten knuta inne i vårtgården, jag ska fråga kirurgen om det på sista återbesöket. De är som sagt lite stora och jag hade inte klagat om de satt någon centimeter högre upp. MEN jag är så himla nöjd och glad, de är perfekta!
Kommentarer (5)

Dag 343

Publicerad 2013-05-31 21:03:56 i Efter

Snart är det ett år sen jag opererades, förstår inte riktigt var tiden har tagit vägen!

Bara den senaste månaden har brösten ändrats jättemycket, och jag tror faktiskt att de är klara nu. Innan var de ganska fyrkantiga, nu har de fått en mer naturlig rund/avlång form, ärren har blekts, de har blivit mindre (!!!) och de har blivit mjuka. Jag är så otroligt glad!
Jag hade himla svårt att tro att det verkligen kunde ta ett år innan man såg ett slutresultat, men nu förstår jag att det faktiskt är sant. Mina bröst ser inte ALLS ut som de gjorde för ett halvår sen, knappt ens som de såg ut för en månad sen, och det är bara positivt!
Kommentarer (0)

Dag 316: Det kommer inget...

Publicerad 2013-05-04 22:51:23 i Efter

Den lilla "finnen" vill inte spricka... Den gick från röd och öm till sprickfärdig, och sen vände det bara och nu är där en prick och känner man så är där en hård liten, liten boll där innanför. Det är för långt in för att kunna klämma den, men snart får jag kanske försöka ändå. Får ibland helt sjuka hugg i bröstet, gör så fruktansvärt ont. Samma hugg hade jag sist när stygnknuten ville komma ut och sprack. Men nu gör det bara ont och inget händer. Det gör absolut inte ont konstant, men lite då och då.
 
Bortsett från det så går allt bra och brösten mår bra. De har blivit så himla fina och fortsätter bara att bli finare. Ja, lite stora fortfarande men jag tycker faktiskt att de har blivit lite mindre! Bröstvårtorna lever sitt eget liv och drar sig gärna inåt, något de aldrig gjorde innan operationen. På återbesöket sa de att det var för det fortfarande var svullet där inne, och det ser verkligen ut så också. Vårtgårdarna liksom buktar ut lite, men blir platta när vårtorna kommer ut. Det är inget som stör mig alls faktiskt, så jag bryr mig inte om det alltid kommer vara så. Jag har full känsel och de reagerar på kyla och beröring, så det gör inte så mycket att de har blivit blyga. På tal om känsel så har jag nästan full känsel tillbaka. Det är lite på undersidan, och speciellt på vänster bröst, där jag har väldigt nersatt känsel, men återigen är det inget som stör mig alls. Jag är så glad att jag gjorde denna operationen och jag är så glad över mina nya mindre bröst. Jag förstår inte hur jag stod ut i så många år med de stora. Visserligen hade jag precis fyllt 21 när jag opererades, så jag är inte direkt gammal, det handlar om kanske 6 års stora bröst, men det är ändå lång tid. Och tänk vilken stryk kroppen tar av att bära runt på det. Jag är så himla glad att det finns såna här operationer, att jag visste om att det fanns, att jag uppfyllde landstingets krav och att jag vågade!!
Kommentarer (7)

10 månader!!

Publicerad 2013-04-20 17:31:00 i Månader

Idag är det 10 månader sen jag opererades. TIO MÅNADER, det är helt sjukt hur fort tiden har gått, om ynka två månader är det ett helt år sen!!!
 
Just nu ändras de inte så mycket längre, men jag blir ändå bara mer och mer nöjd för varje dag. Jag är så förbannat glad att jag valde att söka hjälp och be om en remiss, jag har inte ångrat det en sekund. Den 20 juni 2012 var helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv hittills. Jag blev av med så mycket, bokstavligt talat, men jag vann ännu mer. Jag har fortfarande ont i rygg och nacke ibland, och min hållning är fortfarande urkass, men jag mår hundra gånger bättre. Jag tror också att om jag tränar upp min hållning så kommer smärtorna försvinna. Jag tycker fortfarande att brösten är lite för stora, men det är inget jag är ledsen över och det är inget som stör mig längre. Man kan alltid önska att de hade blivit mindre, men det är inget jag kommer göra verklighet av. Vad som stör mig är fettet under armhålorna, inte bara för att det är himla fult, utan mest för att det skaver och gör det svårt att hitta bh där det inte hänger ut en klump som mosas och gör ont.
 
För några månader sen kom det ju ut en stygnknuta (antar jag) från ena bröstet, och nu håller det på att hända igen... I förrgår upptäckte jag en röd "finne" som ömmar och sitter EXAKT på samma ställe som sist. Så jag antar att det om några dagar kommer ut en klump igen... Varför det bara kommer i ena bröstet, på exakt samma ställe, och så här långt senare, det vet jag inte...
Kommentarer (3)

När började du träna?

Publicerad 2013-03-03 19:50:00 i Frågor och svar

Fanny frågade:
Hur lång tid tog det innan du kände att du kunde börja träna? Inte gå ut och gå men typ jogga och så?
 
 
Svar:
Oj, jag vet inte riktigt. Jag tränade typ aldrig innan operationen så jag hade ingen träning att gå tillbaka till. Men jag skulle gissa att jag hade kunnat börja jogga efter 2 månader kanske. Jag minns att jag provade springa lite i skogen på hösten efter operationen, och jag opererades i juni, så 2 månader kan nog stämma! Nu har jag i alla fall, för första gången någonsin (!), börjat träna, och det känns himla bra!
Kommentarer (2)

Dag 251:

Publicerad 2013-02-27 11:10:29 i Efter

Nu har det gått precis 8 månder och en vecka sen jag opererades, jag har nästan helt vant mig vid brösten och ibland känns det som att de alltid har varit i denna storleken och alltid sett ut såhär. Det är konstigt hur man funkar, hur fort man glömmer och vänjer sig. Ni vet ju redan att jag till och från varit väldigt ledsen och tyckt att de varit för stora fortfarande. Jag tycker fortfarande att i alla fall en kupa mindre inte hade skadat, men jag börjar bli mer och mer nöjd igen. Ibland står jag framför spegeln och ler som en tok, jag är så himla glad och de är så himla fina. Visst, vissa dagar är de faktiskt inte särskilt fina alls, men oftast. De är inte "klara" ännu heller, så jag tror att om några månader kommer de vara fina hela tiden.
Jag vill också passa på att klargöra att jag aldrig ångrat min operation eller varit otacksam på något vis, jag har bara känt mig ledsen för att de fortfarande var stora, eftersom jag opererades för att de skulle bli små. Men jag tror det är fullt normalt att ha såna berg- och dalbanekänslor efter en så stor operation, det är ju inte bara kroppen som påverkas, utan även psyket, i allra högsta grad.
Och på tal om att psyket påverkas, jag har aldrig mått så bra i min kropp som jag har gjort sen efter operationen, nu känner jag mig hemma i mig själv. I 9 år led jag av djupa depressioner, daglig ångest, social fobi och panikångest. Mycket av det berodde på saker jag varit med om, och min kropp var i obalans på grund av att min sköldkörtel slutade producera sina hormoner. Men jag tror också att väldigt mycket låg just i mina bröst. Att alltid skämmas, försöka gömma, se missformad ut, allt vad det innebär med stora bröst som man inte har valt själv.
 
I oktober skrev jag ett inlägg om att sova på magen, då var det inte bekvämt för fem öre, men jag var så glad att det gick. Den senaste veckan har jag bara velat sova på mage, och det har jag gjort, och det har varit sååå skönt, äntligen! Jag blir fortfarande lika förvånad när jag vaknar och ligger på mage.
 
 
Jag vill också att ni ska veta att även om jag inte skriver så ofta längre så går jag in här med jämna mellanrum, så har ni frågor så fråga på! :-)
Och anledningen till att jag inte skriver så ofta är att det inte finns så mycket att skriva om, just nu händer det inte så mycket.
Kommentarer (4)

Volym

Publicerad 2013-02-06 20:21:00 i Frågor och svar

Fanny frågade:
Jag undrar vad hade du för volym innan och vad har du för volym nu?
 
 
Svar:
Jag har faktiskt ingen aning om vad jag har nu, kirurgen skrev inte i min journal hur mycket han hade tagit bort, men sköterskan gissade på ca 300, så då borde jag ha ungefär 500 kvar, och det kan nog stämma ganska bra, tror jag.
På min första konsultation hade jag 950 ml på ena bröstet och 900 på det andra, men på operationsdagen sa kirurgen att han trodde det var snarare 800 ml på båda. Det konstiga är att jag inte hade gått ner i vikt alls mellan de gångerna, men på bilderna som togs på konsultationen och sen operationsdagen så syns faktiskt en stor skillnad, de var mindre på operationsdagen.
Kommentarer (0)

Hur gjorde du?

Publicerad 2013-02-04 18:32:00 i Frågor och svar

Kattis frågade:
hur gick du till väga för att få de betalt av landstinget? jag har själv 70 F nu och vill ha mkt mindre, men tror inte jag kommer få de betalt.
 
 
Svar:
Jag ringde till min vårdcentral och sa helt enkelt att jag ville ha en remiss för att kolla upp möjligheterna till en bröstförminskning! Då fick jag komma till en doktor på vårdcentralen, han skrev en remiss till Akademikliniken i Malmö, som Region Skåne har vårdavtal med. Sen blev jag kallad till Akademikliniken där jag fick träffa en sköterska som pratade lite, tog alla mått, skrev in allt i datorn och vips kom det fram att jag var godkänd! Hon gick igenom operationen och eventuella komplikationer, och sen bokade hon en tid med kirurgen. Jag träffade honom en gång och några veckor senare var det dags för operation!
Mer finns att läsa i min kategori Konsultationer (klicka så öppnas den i ett nytt fönster).
Kommentarer (0)

Dag 227

Publicerad 2013-02-03 18:56:31 i Efter

De senaste veckorna har det hänt något inuti brösten, jag tror det är svullnad som försvunnit! Innan så var brösten ganska hårda, de gick liksom inte att flytta en centimeter, och tryckte man på dem så var det bara...hårt. Men så plötsligt började de kännas mer och mer "köttiga" och mjuka. Trevligt!
 
Idag har jag rotat fram kläder som jag la undan efter operationen, när jag bara kunde ha vissa typer av tröjor på grund av bhkanter. Hur som helst så är det en hel del som passar nu, och jag undrar lite hur jag tänkte när jag köpte allt? De satt ju inte bra för fem öre. Men å andra sidan, VAD satt bra när brösten var stora? Typ ingenting.
Provade mina gamla bhar också, och det var kul, jösses vilken skillnad! Tänk att för bara 7½ månad sen så kunde jag nästan gråta när jag skulle ta på mig de där bharna, idag skrattade jag gott!
 
Jag hade ALLTID ett linne under, oavsett vad jag hade på mig, för att de skulle hållas på plats, och för att annars så syntes för mycket...
 
Nyårsafton 2009-2010                                             Idag
 
Min gamla bh och min nya bh... Hahaha, ja jösses...
Kommentarer (4)

Dag 216

Publicerad 2013-01-23 19:33:05 i Efter

I två nätter nu har jag för första gången på över 7 månader sovit utan bh! Jag provade för några månader sen, men då var brösten så känsliga så det kändes som täcket vägde 10 kilo. Nu går det bättre men jag har verkligen vant mig vid att sova i bh, så jag tror jag tänker fortsätta med det faktiskt!

Jag fick för mig att mina ärr var lite lite röda igen, om de var det eller om jag såg i syne vet jag inte, men jag tänker smörja med Prosil varje kväll ett tag, det känns bäst så.
Kommentarer (0)

Dag 213: 7 månader + utan Prosil i 8 dagar

Publicerad 2013-01-20 16:14:00 i Månader

Insåg alldeles precis att idag är det 7 månader sen jag opererades! Jösses, tiden bara springer iväg!
Hur som helst, jag har varit utan Prosil sen sist jag skrev, för 8 dagar sen, och det har funkat skitbra, ärren fortsätter vara snygga! Jag tror inte Prosil kan göra mer nu, ärren är nog klara, det lilla de ska blekas till sköter nog tiden skulle jag tro! I Tkorsningen på vänster bröst ser det lite konstigt ut fortfarande, ganska rött, lite buligt och så något slags hål. Ingen aning om vad som har hänt där, det sprack ju lite när det höll på att läka, men är det kvar när jag ska träffa kirurgen sista gången kanske han kan svara på det!
 
Det är väldigt svårt att få till bra bilder på ärren, de är liiite mer synliga än vad det ser ut som på bilderna, speciellt mitt "finärr", blixten och ljuset ändrar lite.
 
Den lilla pricken bredvid ärren på vänster bröst är ett litet märke efter någon slags finne. Märket mitt på ärret är från när stygnknutan kom ut, och längst ner i Tkorset ser ni lite av det där konstiga, det är helt omöjligt att få en bra bild av det, och ännu svårare att förklara hur det ser ut, haha!
 
Höger bröst, finärren:




Vänster bröst, fulärren, som inte ens är det minsta fula längre:
 
Kommentarer (0)

Dag 206

Publicerad 2013-01-13 22:39:51 i Efter

Jag har spenderat helgen hos min syster, och vi bestämde oss för att gå och bada. Flera gånger förr har hon velat göra det, men då har jag inte haft någon bikini med mig, och innan operationen kunde jag inte gå in i en affär och köpa en, det fanns ju inga storlekar som passade. Så känslan nu att bara gå in i en affär och köpa en bikini...det går inte att beskriva. Det var rea på Team sportia så jag fick nederdel och överdel för 29 kronor. Överdelen var på tok för stor runt om, men det fanns bara den och storlek 34, så det fick bli den. Men så kom vi hem till min syster och hon rotade fram två överdelar som var för stora för henne, men de passade mig perfekt!
 
Idag och igår har jag varit utan Prosil, tänkte att jag skulle se hur ärren reagerade på att inte bli smorda. Jag har inte hunnit inspektera ännu, så rapport om det kommer senare!
Kommentarer (0)

De senaste inläggen

Kategorier

Månadsarkiv

Prenumerera och dela