Min bröstförminskningsblogg

Har varit och hälsat på släkt i en vecka, men nu är jag hemma igen!
Bytte tejpen och lät både mormor och en moster se, de blev alldeles till sig, de tyckte det var SÅ fint! Och jag håller med. Visst, ärligt talat hade de kunnat vara lite mindre, men samtidigt passar storleken min kroppsform perfekt, och så har jag gått upp ett kilo i vikt, som nog har satt sig på brösten, ska ta tag i det och gå ner det och lite till. Senare.
Men trots att jag har gått upp ett kilo så är jag mer nöjd med min kropp nu än innan operationen. Nästan vad jag än tar på mig passar och sitter bra och jag ser inte enorm ut längre, tvärtom. När jag fortfarande hade stora bröst så såg jag tjock ut i vad jag än hade på mig, även när jag inte hade någonting på mig.
Hur som helst, jag är helnöjd och ärren kunde inte vara finare! Små, små, små tunna streck!
Däremot har jag inte riktigt lärt mig att jag faktiskt KAN sitta rakryggad nu, jag sitter fortfarande lite som en hösäck, så vissa dagar har jag ont i ryggen eller nacken. Men det är bara att försöka komma ihåg det och träna på att sitta rakt!

Två bilder från tejpbytet, 31 dagar efter operationen, fortfarande lite gult:

Just nu för en månad sen låg jag på operationsbordet! Mycket har hänt sen dess, och mycket händer hela tiden.

De första veckorna ilade det i ärren så fort jag frös, det var väldigt obehagligt, men det har gått över, som tur är.
Efter operationen var jag jättejättetrött i två veckor, de två veckorna låg jag i sängen typ dygnet runt. Jag blir fortfarande trött väldigt fort och lätt, orkar inte gå några längre sträckor utan att bli andfådd och trött, men det börjar väl bättra sig lite tror jag.
Formen på brösten ändras också hela tiden. I början var de fyrkantiga och gick ut mot sidorna och armhålorna, nu har de en fin form tycker jag, men de kommer ju inte ha sitt slutgiltiga utseende förrän efter ett halvår till ett år ungefär.

I två veckor fick jag bara ligga på rygg, i början var det så himla frustrerande, jag höll på att bli tokig av att bara kunna ligga platt, och så fick jag ont i ryggen. Efter två veckor fick jag börja ligga på sidan, men då hade jag vant mig vid ryggläge, och det gjorde lite ont at ligga på sidan. Nu funkar det, men det är skönast att ha en kudde bakom ryggen och unger armarna.
De första veckorna pirrade det väldigt mycket i brösten, speciellt vänster bröst, men det har lugnat sig. Emellanåt hugger det till, bränner till eller pirrar det lite, men det är inte konstant och inte ofta. När det väl händer gör det mig ingenting, eftersom det bara betyder att nerverna försöker hitta tillbaka till varandra igen.

I fyra veckor skulle jag ha stödstrumpor dygnet runt, det var jobbigt ibland, men nu saknar jag dem lite, det känns tomt på benen!

I ungefär två veckor till ska jag ha bh dygnet runt, och sen får jag vara utan på natten, men jag vet inte om jag kommer ta av den ens då faktiskt, den är så bekväm och jag har vant mig vid det.

De första veckorna kunde jag inte böja mig framåt, det kändes som som brösten skulle trilla ut ur såren. Skulle jag ha något från golvet var jag tvungen att sätta mig i huk och plocka upp det så. Nu däremot är det inga som helst problem!

 

Till helgen blir det tejpbyte igen. Ska bli spännande att se hur ärren ser ut nu. Hoppas bara att jag inte svimmar denna gången, får nog äta frukost innan och ta några djupa andetag.

Fyra veckor har gått nu. Det har gått så fort, tiden har bara flugit förbi. Idag är jag fri från stödstrumporna, äntligen!! Fyra veckor dygnet runt, och nu är mina ben och fötter äntligen fria! Fast jag tänkte ha på mig dem dagen ut, kanske över natten också, men sen får det vara bra!
Svullnaden lägger sig lite för varje dag som går, det är mest svullet ut mot sidorna och armhålorna fortfarande.

Idag bestämde jag mig för att byta tejpen. Det hade släppt i kanterna och en kant hade irriterad huden, där var alldeles rött och kliade.
Tejpen sitter som berget, och det ilade lite i såren när jag drog av den. Men det såg jättefint ut i alla fall, det har blivit lite sårskorpor och så nu.
När jag bara hade en bit tejp kvar att sätta fast så började jag må illa och få ont i magen, sån där snart-spyr-jag-ont, men jag spydde inte, tack och lov. Sen började jag svettas, massor. Och sen började allt snurra, jag var så yr att jag inte såg någonting. Jag satte mig ner på toaletten, men det blev inte bättre. Tur att jag känner vårt hus och vet hur man går trots att man inte ser, jag fick vackla in och lägga mig i en säng. Efter en stund mådde jag bra igen. Konstigt. Jag tror att det det var mentalt mer än fysiskt, men att det visade sig så. Tror jag blev lite chockad av att se mina ihopsydda bröst. Det ser jättefint ut, men det läker ju fortfarande så det ser lite brutalt ut faktiskt. Det var i alla fall väldigt obehagligt.

Tänkte tipsa om en bh som både ger bra stöd och är jätteskön och mjuk! Jag köpte två på kliniken, de provade ut storlek efter operationen, innan jag vaknade.

Idag var jag på mitt andra återbesök, och det gick hur bra som helst!!

 

Jag fick klä av mig på överkroppen och lägga mig på britsen, och så drog sköterskan av all tejp. Alla stygnen är gjorda inifrån, och kroppen kommer själv att göra av med dem, men där är alltid några bitar som sticker ut ur huden som man får klippa av, så det var vad hon gjorde idag. Det gjorde lite ont när hon drog, men det gick fort, där var kanske 2-3 stycken på varje bröst. När alla var klippta så kände och tryckte hon längsmed ärren för att se så där inte var fler knutar, de är helt genomskinliga och svåra och se, och det gjorde faktiskt ganska ont. Det liksom ilade i ärren. Sen var det på med nytt tejp och så var jag klar.

Ärren såg superfina ut, och det har läkt riktigt bra! Sköterskan sa att många får sår i "kryssen", men det hade inte jag! Jag sa att jag varit orolig för ärren eftersom jag brukar läka skitdåligt, hon blev förvånad eftersom det läkt så bra. Någon vecka till och sen är det helt stängt! Jag försökte titta ner, och fick se i en spegel också, och jag är så nöjd, det ser jättefint ut!

Fick veta att när det är helt läkt så kan jag sola, men då måste jag smörja in ärren i solskyddsfaktor 50 för att de inte ska bli fula. Som jag förstod det så kan jag ha tejp över, istället för att smörja in med solskydd, men då kan tejpen sticka ut under bikinin och det är kanske inte så snyggt.

Jag sa att jag normalt duschar i en blandning av socker, honung och rapsolja, sköterskan kollade lite konstigt på mig, haha, jag frågade om jag kunde använda det igen nu, istället för Lactasyd tvålen. Min hud har blivit jättejättetorr, jag är helt vit av hudflagor över hela kroppen. Hon sa att det gick bra!

Frågade också hur länge det fortfarande finns risk för infektioner, och hon sa att eftersom jag inte fått det hittills så är det inte troligt, speciellt inte när allt såg så fint ut, men risken finns så länge det är sår, så någon vecka till, sen kan jag pusta ut.

Dessutom behöver jag inte ligga bara på ryggen längre!!

 

Har köpt en till amningsbh idag, D-kupa igen! Kan vara bra att ha lite fler att byta mellan eftersom jag ska ha en på dygnet runt i 6 veckor, alltså fyra veckor till.

Jag vågar inte säga det högt, men jag tror att smärtan börjar ge med sig! Det drar lite, speciellt i slutet av det under vänster bröst. Emellanåt sticks och bränns det lite i själva ärren också. Idag tog jag två tabletter på morgonen, men bara en på eftermiddagen, håller tummarna att det räcker.
Idag tog jag en spegel som är väldigt inzoomad, och så kollade jag in ärren, med tejpen på såklart, och det ser riktigt fint ut tycker jag!
Har provat lite tröjor, några är stora som hus nu, men de som satt illa förr sitter riktigt bra nu! Det sticker lite i ärren nu, så det blev kanske lite för mycket armsträckning faktiskt.

Jag tror narkosen tog riktigt hårt på min kropp. Det är två veckor sen imorgon men jag är fortfarande trött. Jag kan gå väldigt långsamt till Ica, det tar ungefär 15 minuter, och sen är jag HELT slut. Får tryck över bröstkorgen och måste sitta. Svettas, andfådd som om jag sprungit flera kilometer. Visst, min kondition var inte på topp innan operationen, men den var inte urdålig heller, helt normal skulle jag vilja påstå. Förstår inte varför min kropp tog så hårt på att sövas.