Min bröstförminskningsblogg

Jag har lyckats gå ner ungefär 1½ kilo, och det syns tydligt på brösten, så jag blir bara mer och mer nöjd igen! Ärren har så smått börjat blekna och av hålet är det bara en sårskorpa kvar!

 

 

Idag är det fem månader sen jag opererades, jösses vad fort det går!!

 

Igår kväll när jag tog av bhn var där blod och någon klet i den, bulan hade spruckit. Jag tvättade händerna noga innan jag vågade röra den, sen tog jag en tops och drog över den, men det kom inget. Såg att där var ett hål, så jag klämde försiktigt som om det var en finne. Ut kom blod och ett vitt klet, inte rinnit utan väldigt kompakt. Kvar var ett hål rakt in i bröstet, väldigt litet, men ett hål. Jag blev panikslagen och livrädd, min största oro har hela tiden varit hål och infektioner. Kletet luktade inte, det såg inte konstigt ut i hålet, lite rött runt om men inte så farligt. Dock blödde det en hel del. Jag luftade ett tag innan jag skulle gå och lägga mig.

Idag när jag vaknade var jag sjukt nervös inför hur det skulle se ut, jag skrämmer lätt upp mig själv och tar alltid ut det värsta i förskott. Min sovbh är kritvit, så blodet syntes ju extra tydligt, inte jättemycket blod men en fläck. När jag sen tog av bhn blev jag förvånad och lättad, där var gammalt blod i hålet men det har börjat att dra ihop sig redan!

 

Ringde ändå Akademikliniken idag för att höra om det är något speciellt jag ska tänka på. Pratade med en himla trevlig undersköterska! Hennes första fråga var "är det i korset där alla hudflikar går ihop?". Hon sa att det antagligen var en suturknut som velat komma ut. Stygnen inne i kroppen absorberas ju upp och man kissar ut det, men just knutar är lite besvärliga och vill ofta komma ut det hållet  istället. Jag skulle inte göra någonting, inte ha Prosil över såret förrän det är läkt. Blir det värre eller inte drar ihop sig skulle jag höra av mig så de kunde titta på det. Så nu är jag lugn igen!

 

Jag är väldigt imponerad över de som fått infektioner men ändå är lugna och tar det hela med ro. Själv flippar jag ut av ett litet hål...

Imorse klockan 08:30 plingade det på dörren, jag var för trött för att öppna men jag hörde att den som plingat la något i brevlådan. Gick ut och kollade sen och det var ett paket, från England! Jag är grymt imponerad! Jag beställde min nya Prosil i torsdags eftermiddag, och imorse fick jag den!

 

Igår var jag väldigt väldigt ledsen, som ni vet. Idag är jag gladare. Ja, brösten är i största laget, men hade jag inte opererat mig hade de varit ännu större och besvärande. Jag minns ju hur jag led, och nu lider jag inte längre. Jag har fortfarande ont i ryggen, men smärtan är inte alls som den var innan. Jag har fortfarande svårt för att sitta med rak rygg, men jag kan om jag anstränger mig. Jag får göra det bästa av situationen. Jag har gått upp i vikt sen efter operationen, och jag vet att en del har satt sig i brösten. Tyvärr kan jag inte göra något åt det. Jag har en underproduktion av sköldkörtelhormon, hypotyreos, och det har gett mig väldigt mycket problem, inte minst med vikten. Jag får medicin i form av Levaxin, men den hjälper mig inte mycket. Doktorerna ser endast till blodproverna och vill inte hjälpa mig, eftersom mina värden är inom referens. De är inte bra, men de är inom referens. Istället hjälper jag mig själv med kosttillskott och reglerar själv min dos Levaxin. Nej, det här har inget med mina tuttar att göra, men jag ville ändå förklara.

 

Igår tog Prosilen helt slut... Eftersom jag varken har tid eller råd att åka Skåne runt för att skaffa mer så beställde jag en ny från England i torsdags. Sidan verkade seriös så jag hoppas verkligen att den faktiskt var det. Jag köpte ett stort stift på 17 g, det jag hade var bara på 4,25 g.

Så ikväll skulle jag tejpa ärren igen, men det var som om klistret hade försvunnit, det fastnade liksom inte på huden. Jag försökte med flera bitar, men icke. Det kan inte vara silikon som är kvar efter stiftet, för det tvättade jag bort noga imorse. Ingen aning om varför tejpen plötsligt inte fäster.

Men när jag stod där framför spegeln och försökte tejpa så blev jag bara så himla ledsen. Brösten är för stora. Framifrån ser de hängiga ut och, ja, de är fortfarande för stora. Jag grät och grät och grät och allt kändes bara så hopplöst. Ja, de är hundra gånger bättre än innan, men jag är inte nöjd än. Ja, de ändras i upp till ett år, men att de blir 2 kupor mindre inom ett halvår, och att bröstvårtorna flyttas uppåt, det tror jag inte en sekund på...

 

De senaste dagarna har jag emellanåt känt lite stick och bränningar i ena bröstet, och i förrgår upptäckte jag en vit bula mitt i det röda ärret. Jag skulle väl tro att det snart kommer ut en trådände där, ser i alla fall ut som något är på väg ut!

 

Idag är det hela 21 veckor sen jag opererades, jösses vad fort tiden går!!

Idag har jag även använt Prosil i 3 veckor. Jag försöker smörja in morgon, dag och kväll, men vissa dagar kommer jag bara ihåg att göra det morgon och kväll. Men trots att jag glömmer ibland så är resultatet mycket bättre än vad jag kunnat tro. Ärren börjar bli SÅ HIMLA fina nu! Ett stift kostade 350 kronor, och ja, det är mycket för ett litet stift, men nu vet jag hur bra det är, och det är SÅ värt det!

Resultatet efter bara tre veckor:

 

Det är nästan 4½ månad sen jag opererades, och brösten är fortfarande formkänsliga. Har jag en slapp bh som inte sitter åt ordentligt, ja då ser de lite slappa ut, lite avlånga och hängiga, fast utan häng...typ. Har jag min favorit bh, en sportbh från Swegmark, som sitter åt ordentligt och ger bra stöd, ja då är brösten assnygga när jag tar av den! Lite roligt att se hur de kan ändras så mycket bara genom att man har olika bhar på sig.

 

Idag provade jag bygelbhar på Lindex och KappAhl. Bygel får jag börja använda lagom till jul, ett halvår efter operationen, så jag kände att jag kunde prova lite. Det är inget jag skulle kunna använda ännu, ens om jag "fick", det skaver för mycket mot ärren. Hur som helst, jag provade några olika, och jag blev faktiskt lite ledsen. Mina bröst är förminskade och ändå var jag tungen att ha DD eller E kupa... Jag hoppas att de kommer bli lite mindre. Om de förblir i denna storleken så blir jag såklart lite besviken, men jag har ändå vunnit så himla mycket. Jag har funderat en del på det, och kommit fram till att även om jag skulle bli erbjuden, av någon, en ny operation, så skulle jag inte göra det.

Trots att jag var tvungen att ha en så pass stor storlek, så är det en underbar känsla att kunna gå in i vilken affär som helst och köpa en bh som inte gör en pank!

 

Men jag vill poängtera, att trots att jag är lite besviken så är fortfarande jag överlycklig att jag gjorde det, det bästa beslutet jag tagit! Jag menar absolut inte att klaga, men jag tänker inte blunda för att jag tycker att de är för stora.