Dan före dan
Imorgon är det äntligen dags!! Idag har jag städat, städat och städat, så här rent har jag nog aldrig haft det. Sköljde näsan med en omgång vatten och salt, det var bra gjort för nu kan jag andas utan problem! Har duschat med Descutan, som är ett bakteriedödande tvål, för första gången idag, imorgon innan vi åker blir det en sista omgång. Känner mig sjukt ren!
Idag har jag känt mig lite osäker över om jag verkligen vill göra denna operationen, men jag tror det är fullt normalt att känna så när det verkligen är nära. Den senaste veckan har jag knappt kunnat vänta, jag har ju velat det här så länge och snart blir det verklighet! Som sagt så kände jag mig osäker, tills jag duschade och såg mig i spegeln, då blev jag överlycklig igen. Om 24 timmar har jag inte mina meloner kvar längre.
Jag är livrädd för komplikationer i form av infektioner som leder till nekros, vävnadsdöd. Så klart är jag rädd för alla sorters komplikationer, men infektioner skrämmer mig mest. Jag har försökt ställa in mig på att det KAN hända, och jag har läst mycket om det så jag är förberedd. Jag hoppas självklart på det bästa, men jag är ändå beredd. Min kropp är inget vidare bra på att läka, jag får lätt stora och fula ärr, så att ärren inte blir tunna små streck är jag inställd på också, men det oroar inte mig och stör mig inte heller att de kan bli breda och stora. Jag håller tummarna och har gjort allt jag kan hittills för att förebygga, mer än så kan jag inte göra.
Idag har jag känt mig lite osäker över om jag verkligen vill göra denna operationen, men jag tror det är fullt normalt att känna så när det verkligen är nära. Den senaste veckan har jag knappt kunnat vänta, jag har ju velat det här så länge och snart blir det verklighet! Som sagt så kände jag mig osäker, tills jag duschade och såg mig i spegeln, då blev jag överlycklig igen. Om 24 timmar har jag inte mina meloner kvar längre.
Jag är livrädd för komplikationer i form av infektioner som leder till nekros, vävnadsdöd. Så klart är jag rädd för alla sorters komplikationer, men infektioner skrämmer mig mest. Jag har försökt ställa in mig på att det KAN hända, och jag har läst mycket om det så jag är förberedd. Jag hoppas självklart på det bästa, men jag är ändå beredd. Min kropp är inget vidare bra på att läka, jag får lätt stora och fula ärr, så att ärren inte blir tunna små streck är jag inställd på också, men det oroar inte mig och stör mig inte heller att de kan bli breda och stora. Jag håller tummarna och har gjort allt jag kan hittills för att förebygga, mer än så kan jag inte göra.