Dag 183: Ett halvår!
Idag är det ett halvår sen jag opererades, efter att ha funderat i ungefär 6 år. Jag minns hur jag som 13 åring önskade att jag hade större bröst... Det fick jag bittert ångra, man ska vara försiktig med vad man önskar sig!
För ett halvår sen jag gick in på kliniken med stora, tunga bröst, och gick hem med små, men svullna, bröst. Tiden har gått så fruktansvärt fort! Jag har vant mig så vid brösten nu att det känns som de alltid har varit i denna storleken och att ärren alltid har varit där. Jag får verkligen tänka till för att minnas hur det var innan. Jag minns hur jag precis efter operationen längtade, och tyckte det var evigheter, tills det hade gått två månader. Och nu har det gått ett halvår.
Det har verkligen gått upp och ner dessa sex månaderna. Jag har gått från att älska till att faktiskt avsky mina nya bröst, för att se gå tillbaka till att älska dem. Men trots att jag tyckte så illa om storleken och utseendet ett tag, så har jag inte ens i en sekund ångrat mitt beslut att göra en bröstförminskning.
Det är först de senaste veckorna som jag verkligen börjat trivas igen. Jag har ju insett att det hade sett jättekonstigt ut med mindre bröst till min kropp, och hade bröstvårtorna suttit högre upp hade det inte sett klokt ut. Visst, jag har fått fett som väller över vid armhålorna, vilket jag inte hade innan, men är det verkligen hela världen då? Jag har hellre feta armhålor än stora bröst igen. Och dessutom, de är inte "klara" förrän efter ett år, så det är halva tiden kvar till man egentlingen kan säga något om slutresultatet!
En andra milstolpe är uppnådd, jag får nu börja använda bygelbh, och sluta tejpa. Tejpa har jag ju inte gjort på 2 månader, men jag tror jag kommer anväda Prosil åtminstone året ut, eftersom ärren fortfarande är lite, lite röda, i alla fall de som är "undertill"!
Sista milstolpen är om ett halvår, då ska jag träffa kirurgen en sista gång för att visa upp slutresultatet!
Hur som helst så är jag så himla glad att jag vågade gå igenom hela processen, och jag är så himla tacksam att jag fick komma till just Akademikliniken och att jag fick en så bra kirurg! Jag är så glad och lättad att allt läkte utan några problem, speciellt med tanke på hur orolig jag var över läkningen, jag visste ju att jag läker sakta och dåligt, att jag lätt får hemskt fula ärr och så.
Operationen och läkningen hade faktiskt inte kunnat gå bättre!
Bilder från igår:
Båda ärren
Vänster bröst, fulärret, som inte alls är fult längre!
Höger bröst, finärret som fortfarande är jättefint!
