Sista återbesöket
Så var det allra sista återbesöket på Akademikliniken i Malmö gjort!
Jag skulle vara där 08:30, efter 50 minuters väntan gick min mamma ner i receptionen och frågade vad som hände, och då hade de visst skrivit fel till mig, jag skulle vara där 09:30, haha...
Jag fick träffa kirurgen igen, för första gången sen operationen, och jag upplevde honom faktiskt som mycket lugnare och trevligare denna gången, det kändes som han hade mer tid idag. Vi gick igenom lite vad som hade hänt och hur läkningen hade gått, och sen var det dags att kolla på resultatet. Jag tror nästan att han var mer nöjd än jag, haha. Han blev alldeles till sig och tyckte att resultatet inte hade kunnat bli bättre, och jag är beredd att hålla med!
Knutan som jag känner i ena bröstet frågade jag om, han kände och konstaterade att det är stygn som samlats, och att det är möjligt att de kommer ut en dag. Han sa även att brösten med stor sannolikhet kommer få en ännu mer droppformad form. Så trots att det gått ett år och två månader, så kan de fortfarande ändras ännu mer.
~ Sen tog han fram mätskålarna för att kolla volymen idag. På första konsultationen mätte sköterskan brösten till 900 och 950 ml, på operationsdagen mätte kirurgen de till 800 ml (och det där är jättekonstigt, för på bilderna från första gången jag träffade kirurgen och från operationsdagen är både brösten och min kropp mycket mindre på operationsdagen, men jag hade inte gått ner ett gram där emellan, tvärtom varit på semester och ätit mer än vanligt), nu mätte han brösten till.......*trumvirvel*......400 och ca 425 ml!!! han har alltså tagit bort halva brösten!
Han sa att inuti fanns det mer fett än körtlar, och därför har det inte hänt så jättemycket på vikten av dem.
~ Sen mätte han, på alla håll och kanter! Halsgrop till bröstvårta var innan operationen 27 cm på varje sida, idag var det ca 20-21 cm. Det roligaste var när han skulle mäta undersidan, alltså hänget underifrån, han satte dit måttgrejen, log och kollade på mig och sa "Noll!".
Allt skrevs in i datorn och jag fick titta på fotona som togs på första konsultationen med honom och de som togs på operationsdagen. Trots att jag sett de bilderna innan, och flera som jag har själv, så blev jag lika förfärad som varje gång. Man glömmer så himla fort. Tänk att jag gick runt sådär så länge.
Sen tog han nya bilder, från alla håll och kanter. Man ser tydligt att min hållning faktiskt har blivit bättre. På de första bilderna står jag som en trött säck potatis, på de nya är jag mer rakryggad, och då försökte jag ändå sträcka på mig även på de första fotona. Så trots att jag fortfarande har dålig hållning, så har den blivit mycket bättre, och det var ju trevligt att se!
Besöket avslutades med att jag fick fylla i lite papper. Ett papper var om ifall jag godkänner att bilderna används, jag skrev i ja. Självklart går det bra för mig, jag kommer ju vara anonym. Han sa det också, Ulf, lite på skämt att de kommer ju inte skriva ut "Hej jag heter blablabla och jag har oeprerat brösten, mitt telefonnummer är...". Kan bilderna användas för att hjälpa någon så gärna för mig. Sen om de någonsin faktiskt kommer användas, det vet jag ju inte. Det var också en fråga om ifall jag var ok med att pressen kontaktade mig, och visst, det går bra det med, om det skulle vara så.
Det andra formuläret var ett om hur nöjd jag var. Där var frågor om vilka besvär jag hade innan operationen, om de hade förbättrats, hur nöjd jag var med utseendet av brösten nu efter operationen, lite sånt. Huggen i vänster bröst glömde jag såklart att fråga om, men kom på det när frågan om ifall jag haft några andra besvär efter operationen kom i formuläret, så då skrev jag ner det där. Jag tror själv att det är nerver som letar efter varandra. Och jag antar att de läser igenom formulären, så skulle det vara något galet så hör de säkert av sig.
Nu finns det väl inte så mycket mer att säga. Är jag glad att jag gjorde operationen? Ja. Skulle jag göra om den om det behövs? Helt klart. Jag har aldrig ångrat mig och det var helt rätt beslut atåt göra det.