Min bröstförminskningsblogg

Mina ärr har äntligen börjat bli röda, innan har de mest varit typ grå... Har fortfarande ett par sårskorpor kvar, men det läker för fullt i alla fall.
Men något konstigt har hänt, mina bröst har blivit håriga!!! Mellan brösten och på insidan och lite uppe på dem är där fullt med hår, hyfsat långt också. Jag har ingen aning om varför jag plötsligt har blivit så hårig, men det känns sådär... Kan ju vara så enkelt att där aldrig är någon friktion längre som sliter bort håret, och i värsta fall är det någon hormonrubbning. Jag har ju redan en hormonrubbning i och med min underproduktion i sköldkörteln, och det kan jag säga att det räcker gott och väl... Äh, vi får väl se hur det utvecklar sig, jag klippte i alla fall lite med en nagelsax igår, haha.

Annars är väl allt som vanligt. Är lite öm runt bröstvårtorna i ärren där, och höger bröstvårta är fortfarande lite röd och har någon konstig grej på sig. Ska försöka komma ihåg att fråga om det på återbesöket, som är om 4 veckor. Ska se om jag kan komma ihåg och fråga varför bröstvårtorna så ofta går inåt nuförtiden också. Men det är inget som varken stör mig eller oroar mig, det händer ju mycket i brösten fortfarande och de är inte "klara" förrän efter ett halvår till ett år efter operationen, och det har trots allt bara gått två månader och en månad!

Idag är det två månader sen jag opererades, jösses vad fort det har gått! Vid den här tiden höll jag på att börja vakna till liv ordentligt. De följande dagarna gick så sakta, så sakta, och jag bara längtade tills det hade gått en månad eller två. Nu tycker jag tiden bara har flugit iväg!
Varje gång jag tittar ner blir jag överlycklig. Tänk att jag faktiskt tog tag i det, och tänk att jag faktiskt vågade!

Ska jag klaga på något så har jag lite ont runt vårtgårdarna, i ärren där. Men det går nog över! Bröstvårtorna har blivit lite blyga, håller på och drar in sig lite ibland, men det går säkert över, det händer ju fortfarande mycket hela tiden.

Häromnatten tänkte jag försöka mig på att sova utan bh. Tre minuter stod jag ut, sen sprang jag upp och tog på den igen, haha. Det kändes så konstigt och mitt tunna sommartäcke kändes som det vägde hundra kilo och låg rakt på ärren. Så jag fortsätter att sova med bh! Och det ska ju vara bra för att behålla fastheten och sånt också!

Nu ska ni få se något kul! Jag provade mina gamla bhar, och herrejävlar vilken skillnad! Fyller väl upp mellan 25-50% av mina gamla. Underbart!!

En vecka sen sist, idag var det dags för tejpbyte igen! Nu är det nästan helt läkt, där var bara 1-2 sårskorpor kvar på varje bröst! Ärren ser jättefina ut, tunna och fina, och nu börjar de bli röda!
Jag sover fortfarande i bh, dels för att jag vill att de ska vara så fasta som möjligt, och dels för att jag har vant mig vid det och faktiskt tycker det är skönt. Har köpt två mjuka amningsbhar med bra stöd att sova i, så jag kan ha de bharna jag köpte på Akademikliniken på dagen. Och så slipper jag tvätta heeeela tiden!
Jag sover mer och mer på sidan, och det börjar kännas mer bekvämt, även om det fortfarande är lite obehagligt. Jag har alltid en kudde bakom ryggen när jag sover på sidan. I början var det svårt för jag visste inte var jag skulle ha armarna, det stramade och hade sig hur jag än hade dem, men stramandet har gått över så armplaceringen är inget problem längre.
Jag tycker fortfarande de är en aning stora, men till min kropp hade det sett konstigt ut med mindre, de passar mig och min form helt perfekt!

Eftersom tejpen redan hade börjat släppa så bytte jag tejp idag, trots att jag hade tänkt vänta lite längre denna gången. När tejpen var av var jag överlycklig, ärren, och brösten, är så fina så jag blir alldeles till mig! Det konstiga såret har nästan läkt helt, det är bara ett litet rött märke nu, och sårskorpan följde med tejpen. Snitten är nästan helt fria från sårskorpor nu och är helt enkelt bara ärr. Det har tagit lång tid att läkas, men det förväntade jag ju mig, eftersom jag läker sakta, något jag har förstått är vanligt när man har hypotyreos, som jag har. Öppningen i T-korset på vänster bröst har också nästan läkt ihop helt. Är det något del som är ful så är det där, man ser massa ytliga, röda blodkärl och det ser lite konstigt ut. Men jag tror det kommer bli jättebra till slut. Jag längtar ihjäl mig till jag får gå utan tejp och kan beundra mina fina ärr hela tiden!

 

Igår bestämde jag mig för att byta lakan och dammsuga själv för första gången på över 6 veckor. Det var kanske inte så smart, min kropp, och mina bröst, var nog inte redo för det. Efteråt hade jag jätteont i ryggen och i brösten, men som tur är så gick det över under natten när jag sov!
Däremot har jag jobbat ute med huset varje dag i en vecka, målat och slipat och sånt, och det har gått jättebra, lite ont i ryggen ibland bara!
Tejpen börjar redan lossna framme mellan brösten så imorgon tar jag av den och byter. Hoppas de små såren har läkt nu!

Idag är dagen äntligen här, dagen som jag väntat på. Idag har det gått 6 veckor sen jag opererades, och nu är jag fri att leva som vanligt igen. Jag får lyfta, bära tungt, dammsuga och sträcka på armarna igen! Dessutom är jag fri från att sova med bh på mig, men jag tror jag ska fortsätta med det ett tag till, känns bäst så. Jag har firat med att bära en Icakasse, och köpt en sportbh att sova i.
Brösten känns bra och ser bra ut och jag är fortfarande överlycklig! Jag har slutat äta som en tok, och äter nu bara när jag är hungrig, och jag går sakta, sakta ner i vikt igen, Skönt. För två år sen gick jag plötsligt upp 17 kilo, och det visade sig att min sköldkörtel inte producerade tillräckligt med hormoner, vilket i sin tur slöade ner ämnesomsättningen. Tyvärr så har jag fortfarande jättesvårt att gå ner i vikt, trots att jag äter Levaxin.

Jag har alltid läkt väldigt, väldigt sakta, och lätt fått stora och fula ärr. Jag var rädd inför läkandet, eftersom jag vet hur dålig min kropp är på att läka. Och visst, det har gått 6 veckor och det är inte helt läkt ännu, men ärren är så tunna och fina att jag blir alldeles gråtfärdig!

För 6 veckor sen skulle jag aldrig våga visa brösten för någon, inte ens med bara bh, helst inte ens med kläder. Jag klädde mig i stora kläder för att dölja dem. Nu är det tvärtom, jag visar dem för alla som ber om det, haha. Utan en gnutta genans, kanske till och med med lite stolthet, har jag visat dem för både mamma, mormor och mostrar.